Pandemiläget och konsekvenserna för oss på LiU

 

Just nu händer det mycket relaterat till spridningen av Covid-19 i samhället. Fredagens presskonferens där skärpta restriktioner presenterades är ett exempel, besluten om inreseförbund från England och Danmark är två andra. Många undrar naturligtvis vad de nya restriktionerna innebär för oss på LiU. I korthet är budskapet att vi ligger kvar i pandeminivå 4, men med ett par förändringar;

  • Uppmaningen att arbeta hemifrån är ännu starkare än tidigare. Varje besök på campus måste övervägas noga.

  • Bibliotekets öppethållande kommer att begränsas.

  • Lokalvård, post och gods kommer att påverkas under perioden 24/12 – 24/1. Bland annat prioriteras städning av gemensamma ytor framför städning av kontor.

  • Inga ytterligare beslut om att ställa in tentor har fattats, men vi får vara beredda på att tentor kan ställas in om det skulle uppstå brist på tentavakter.

Krisledningen inom LiU har tagit fram ett informationsmaterial som beskriver vad de skärpta restriktionerna innebär. Som bilaga finns en presentation som sammanfattar läget så som det ser ut just idag. Här finns en nyhetsartikel som just publicerats på student.liu.se. Den har ännu inte blivit översatt men översättaren jobbar och sidan kommer uppdateras idag eller imorgon med även engelska. Alla studenter kommer att få ett mail med hänvisning till Coronasidan och även till film som gjorts och som ligger på Youtube.

Med detta vill jag tacka alla – undervisande och forskande medarbetare och alla som ingår i vårt verksamhetsstöd – för allt det arbete ni lägger ner för att få vår verksamhet att fungera trots de oerhört svåra förutsättningar som pandemin påbjuder. Jag önskar så att vi snart kan se ett slut på detta och att vi då får möjlighet att ses igen – i föreläsningssalar, seminarierum, ateljéer, slöjdsalar, mötesrum, lunchrum och korridorer.

Hälsningar Josefina

Corona 2020-12-21pdf

Statsministern, distansläget och det nya normala

 

 

Att en statsminister håller tal till nationen hör inte till vanligheterna. Fyra gånger ska detta ha skett sedan 1990-talets början, om man får tro Sveriges Televisions arkiv. Två av dessa tal har hållits av Stefan Löfvén – båda mot bakgrund av coronavirusets spridning i samhället.

Hemma hos oss så lyssnade vi på söndagens tal tillsammans. Därefter funderade vi på hur vi bidragit till minskad smittspridning fram till nu, och på om vi kan göra mer än vad vi redan gör. Mycket av det vi kom på kändes ganska futtigt. Familjens fjortonåring blev väldigt glad när vi föreslog att han skulle åka kollektivt mer sällan och ringa efter skjuts lite oftare. Vi kom överens om att åka till affären mer sällan, påminna våra äldre grannar om att vi gärna handlar åt dem, och om att tänka ett varv till kring hur vi ska göra med julfirandet.

Hur coronapandemin slår mot var och en av oss beror på så mycket. Våra möjligheter att anpassa vårt arbete, skydda oss från smitta och stanna hemma när vi är sjuka beror på om vi jobbar, var vi jobbar, under vilka villkor och hur vårt skyddsnät ser ut. Hur hårt den sociala distanseringen slår mot oss beror på om vi bor ensamma eller är del av en stor familj, om vi bor trångt eller luftigt, om vi har familjen nära eller långt borta. Hur sjuka vi blir när vi blir sjuka varierar också, och allt detta har betydelse för hur oroliga och ensamma vi känner oss just nu.

Vi som jobbar på universitetet har stora möjligheter att arbeta hemifrån, och det är genom att göra just det som vi bidrar allra mest till en minskad smittspridning. Genom att undervisa på distans, ställa in våra planerade fältarbeten, låta bli att åka på konferens och genom att jobba hemifrån minskar vi antalet smittpunkter på ett sätt som är svårt att överblicka. Och även om det kanske inte känns så alla dagar, så är det precis detta som våra LiU-restriktioner handlar om.

  • I slutet av förra veckan kom de nya restriktioner som LiU beslutat om och som gäller fram till 31/1 2021. Uppmaningen är tydlig; det arbete som kan ske på distans ska ske på distans. Det betyder att normen nu är att vi jobbar hemifrån, och att man har kontakt med sin närmaste chef om man istället vill sitta på campus och jobba. Skälen till att man behöver vara på campus kan vara flera; att arbetet kräver att man är på plats eller att man inte har en fungerande arbetsplats hemma.
  • Vi har fortfarande har möjlighet att undervisa och examinera på campus när det är nödvändigt. För oss på IKOS innebär det till exempel att praktiska, estetiska moment och examinationer kopplat till grammatik och språkfärdighet fortfarande kan hållas på campus. Här är det tillåtet att samla upp till 50 studenter i samma sal, givet att salen är dimensionerad för en dubbelt så stor grupp.

Ta hand om er och glöm inte att ställa den där extra frågan om hur din arbetskamrat mår. Om du själv känner att distansläget tär på motivationen, tålamodet eller känslan av meningsfullhet – ta upp det med din chef eller – om du vill – med din närmaste arbetsgemenskap. Om en tid kommer vi att ha ett vaccin som fungerar, och smittspridningen kommer att minska. Då kommer vi att ses på campus igen och trängas med studenterna i seminarierum och med varandra kring kaffemaskiner och kopiatorer. Till dess får vi hjälpas åt att hålla ut!

Hälsningar Josefina

Fredagstankar om distansläget

 

Nu har det gått ett par veckor sedan de strängare restriktionerna infördes i Östergötland och på LiU. Min känsla är att många börjar tycka att det känns riktigt tungt att jobba digitalt och på distans. Många av de samtal jag haft med medarbetare på IKOS den senaste veckan har handlat om att försöka förstå varför vi påverkas så av distansläget.

En sak som snabbt blir uppenbar är att distansläget betyder olika saker för olika medarbetare. I veckan som gått har jag pratat med flera som beskriver att det kan gå flera dagar utan att man pratar med sina kollegor. Man möter studenter och byter kanske några ord med sin närmaste chef eller studierektor, men det där kollegiala småpratet blir inte av. Jag har också mött de som beskriver sina arbetsdagar som en ändlös ström av zoom- och teamsmöten, där gluggarna mellan mötena är så få och så små att man kan sitta vid skärmen en halv dag utan att hinna resa på sig.

En sak som flera nämner är detta att vi använder våra sinnen på ett annat sätt än när vi möts fysiskt. Vi saknar solen, den friska luften, de varierade syn- och hörselintrycken. Vi saknar sorlet i seminarierummet när vi tar paus. Vi saknar möjligheten att läsa av stämningen i föreläsningssalen när vi just förklarat något särskilt komplicerat. Vi saknar variationen man får av att jobba i olika miljöer, med olika uppgifter och med olika människor. Många upplever att arbetsdagarna nu blivit likformiga och lite enahanda.

Här tror jag att vi får hjälpas åt och prata med varandra om hur det känns, och hur man påverkas av ett långvarigt distansläge. Det finns inga enkla knep, men jag tror att vi behöver leta oss fram till andra sätt att organisera vår undervisning, våra möten och våra arbetsdagar så länge vi är i distansläge; sätt som möjliggör gemenskap, variation och en liten större dos av kreativitet.

Tack alla för ännu en arbetsvecka – nu är det dags för helg och återhämtning!

Hälsningar Josefina

Behöver vi flytta?!

 

En av de första frågorna jag fick när det stod klart att jag skulle bli prefekt för vår nya institution (som då gick under namnet “Z”) var om vi skulle behöva flytta. Mitt svar då att en flytt inte var aktuell just då – vi hade tillräckligt att stå i under institutionsomvandlingen ändå. Min tanke var istället att vi skulle börja med att lära känna våra båda campus, och att vi skulle arrangera rundvandringar i våra lokaler för alla intresserade IKOS-medarbetare. Vi har så många fina specialsalar hos oss på IKOS; inte minst våra formsalar, slöjdsalar, ljudstudios och ateljéer är väl värda ett besök. Tyvärr kom Covid19 emellan, så vi har fortfarande rundvandringarna att se fram emot.

Nu har det gått ett litet tag och vi har precis genomfört vår första flytt!

I veckan som gick flyttlassen från Täppan, Kåkenhus och Kopparhammaren plan 3 till Kopparhammaren plan 2, Campus Norrköping. Det centrala verksamhetsstödet, prefekturen och avdelningen Åldrande och social förändring blir sambos i nya, fina lokaler och vi håller som bäst på att lista ut hur diskmaskinen fungerar, var skrivaren står och hur vi ska använda bokhyllorna i gemensamhetsytorna på bästa sätt.

Fortfarande är vi många som arbetar hemifrån och det är ofta glest på våra arbetsplatser – i B-huset, Key, Kåkenhus och Kopparhammaren. Ni som har vägarna förbi är hur som helst varmt välkomna hit på ett besök och en kopp kaffe!

 

Hej från prefekten – bio, bokcirkel och budget

 

Den här veckan var vi flera från IKOS som var på Cnema i Norrköping och såg Maj Wechselmanns film om Moa Martinson, och Tage Danielssons film Svenska bilder. Visningarna var en del av Norrköpings kulturvecka, och visades för att uppmärksamma vårt gästprofessorsprogram, som bär Moas respektive Tages namn. Det känns väldigt roligt att vi som institution kan vara en del i det lokala kulturlivet på det här sättet!

Förra veckan präglades av en hel del möten – bland annat i LSG och med institutionsstyrelsen. I institutionstyrelsens bokcirkel läser vi nu Sverker Sörlins Till bildningens försvar, och vi inleder varje möte med att diskutera ett kapitel i boken, i relation till våra egna erfarenheter av att arbeta på universitetet. Vi pratade bland annat om begreppet idéhärd, som Sörlin använder, och reflekterade kring i vilken mån akademin, LiU, IKOS och de miljöer vi arbetar i är just detta – idéhärdar.

Förra veckan besökte jag också Filosofiska fakultetens styrelse och presenterade IKOS rapport från vårens forskningsmiljööversyn – där vi föreslår en del nya satsningar. Min bedömning är att presentationen gick bra och att de idéer vi presenterade togs väl emot. Det ska bli spännande att se hur fakultetsstyrelsen väljer att besluta!