ULF-bloggen

Att bli observerad när man håller i sin undervisning är inte vardagsmat för lärare, men nu har de lärare som är med i vårt projekt blivit observerade två gånger. I forskningsprojektet Ledarskap för lärande har vi först gjort en för-observation, sedan har lärarna haft en utbildning och efter det blivit observerade igen, så sammanlagt har vi tittat på deras undervisning vid två tillfällen.

Det var med en skräckblandad förtjusning vi blev välkomna in i klassrummen. Men vilka fantastiska lektioner vi har fått se och vilka engagerade lärare vi mött. Det är en ynnest att få göra detta. Efter observation nummer två har vi visat ett tomt observationsprotokoll och på  olika sätt haft möjlighet att återkoppla till lärare. Några har vi hunnit sitta ner och prata med ordentligt där vi lyft fram styrkor och vad man kan utveckla vidare och i vissa fall har det blivit ett kort samtal direkt efter sista observationen. De vi pratat med hittills har verkligen uppskattat vårt arbete och sagt att det gett dem ett lyft i sin utveckling av undervisningen. Flera har uttryckt att detta borde vi göra oftare. Att någon annan som är i samma vardag som en själv kan komma in och titta på det man gör och samtala om det. Det gör att samtalen kan bli djupare och mer inriktat på en själv och inte vad man i allmänhet bör göra. Det blir en personlig utveckling och ett reflekterande kring vad just jag kan göra med just den här gruppen elever.

Så varför observerar vi inte varandra oftare och för samtal utifrån ett professionellt perspektiv? Det enklaste svaret är förstås tid. Vi har inte tid att göra detta, våra scheman är fyllda av lektioner, möten och planering. När vi väl skulle få tid, då är det en studiedag eller sent en eftermiddag då vi inte har lektioner. Det mer känsligare svaret är att vi inte prioriterar tiden så det hinns med, för vi är inte vana att bli observerade och analyserade. Det kan kännas svårt, obehagligt och samtalen kan riskera att bli personliga och man vill inte såra varandra. Men efter observationer och samtal vi haft inom vårt projekt märker vi att det kan vara väldigt inspirerande och utvecklande. Det gäller att våga gå utanför sin komfortzon, och kanske är det just det vi skulle behöva göra lite oftare.

/Anneli Mohlin och Camilla Heiskanen

Att pröva observationsschema

Klockan är 8.30, fredagen den 6/11 det redan historiska året 2020. Istället för att fysiskt ta oss till Linköpings universitet kopplar vi upp oss för ytterligare ett digitalt möte. Då var det äntligen dags att pröva det observationsschema vi med stor omsorg och möda utformat, stött och blött utifrån värdefulla insikter från fokusintervjuer, litteraturöversikter och inte minst aktiva tillämpning vid lektionsbesök. Kategorier, formuleringar och indikatorer har successivt utvecklats till ett för forskningsområdets avgränsning konkret underlag för observation av lärares ledarskap.

Under dagen analyserade och diskuterade forskargruppen en inspelad NO-lektion med en årskurs 4. Då vi har haft svårt att få tillgång till relevanta inspelningar med undervisning att analysera fick vi ta till godkänt material där en i forskargruppen var den undervisande lärarens som filmats.

Gruppen delades in i två grupper och diskuterade kriterier och gjorda skattningar på en fyrgradig skala. Det visade sig att vi som grupp i relativt hög grad gjorde samstämmiga skattningar, dock fanns det kriterier som vi tolkade på lite olika sätt och det fanns utrymme att enas kring ord och enstaka formuleringar. Gruppens engagerade diskussioner bidrog till ökad samstämmighet.

Dagens arbete bidrog även till värdefull insikt och reflektion kring projektets kommande intervention, det vill säga den kompetensutveckling deltagande lärare kommer genomgå för att ges möjlighet att göra medvetna förändringar i sin praktik

Utveckling under resans gång

Vi upplever att forskargruppen utvecklats under resans gång, från att möjligen ha varit mer avvaktande och instämmande till att våga utmana varandra mer vilket lett till att fördjupande diskussioner och framsteg.

Det var en givande, lärorik och inte minst trevlig fredag trots att vi är få i gruppen som uppskattar digitala distansmöten. Men kan det rädda ett liv gör vi det alla dagar i veckan.

Ta hand om varandra!

/Utvecklingslärarna, Norrköping

 

Det är måndag i februari, klockan är 14.41. Nu är det dags, dags för första fokusgruppsintervjun med kollegor kring ledarskapet i klassrummet. Känslan är lite lätt nervös då vi är i ett nytt sammanhang fast på vår arbetsplats med kollegor som vi känner väl. Spända och förväntansfulla gör vi i ordning lokalen vi ska vara i med bord, stolar, dator och inspelningsutrustning. Frida är samtalsledare och Karin är sekreterare. En efter en kommer kollegorna in, även de positivt förväntansfulla och nyfikna. Första frågan ställs, nu är vi igång, härligt! Samtalet flyter på, ordet fördelas och det blir ett naturligt utbyte av både erfarenheter och olika sätt att ta sig an ledarskapet i klassrummet.

Spännande infallsvinklar

Under den timme som intervjun pågick framkom många spännande infallsvinklar på ledarskapet i klassrummet. Bland annat vad som är viktigt att tänka på som ledare i ett klassrum.

“Närvaro och trygghet – ledord för ledarskap”

“Att man genom sitt sätt och sina handlingar skapar förutsättningar för eleverna att lära sig”.

“Tydlighet, struktur och ordning, det ger ju liksom en trygghet till att våga göra saker”.

Många tankar

Vi fick med oss många tankar från intervjun och en sak som vi fortsatte att tänka kring och prata vidare om är alla överväganden vi som lärare gör i stunden. Samt att de utmaningar lärare stöter på kan bemötas på många olika sätt. Ett sätt är att ha så många styrda och enskilda uppgifter som möjligt:

“Jag undviker att ha genomgångar på tavlan, man fixar något arbetsblad och bara delar ut. Skriver på tavlan: gör arbetsbladet, läs sidan si och så eller nånting så. Så att man minskar ner de momenten som kan bli problematiska. Jag behöver inte fånga deras uppmärksamhet för jag sätter dem i arbete, de får jobba självständigt.”

Ett annat sätt är att variera så mycket som möjligt med aktiva elever:

“Variation är viktigt, att skapa aktiviteter mellan eleverna. Att använda sig av dem, att de får röra på sig och ta reda på saker tillsammans.”

Läraren vill ha:

“Mer struktur och tydligare ramar, och lite mindre allting, krymper ihop det mycket mer när jag vet att det är rörigt.”  Men baksidan av det kan vara:

“Största utmaningen är att utifrån den fyrkantigheten jag går in med, att några elever inte gjort sig förtjänta av den fyrkantigheten, de skulle kunna få det mycket roligare men jag har ingen möjlighet att ge dem det.”

Intervjun är slut och kollegorna har gått iväg till sina arbetslag. Vi sitter kvar, nöjda efter vår första intervju, och helt uppfyllda av alla intryck och erfarenheter vi fått ta del av.

Den första tiden i projektet har satt igång många tankar kring hur vi kan arbeta med ledarskapet i klassrummet som en del i utvecklingsarbetet på vår skola och vi vill börja med en gång. Utmaningen är att skilja på skolans utvecklingsarbete och projektets forskningsarbete och syfte. Efter en lärorik start börjar vi sakta men säkert komma in i ett nytt tänk, vi inser att forskningsprojektet får ta sin tid och behöver komma först. Vi ser fram emot resten av projektet som bland annat innehåller arbete med observationer.

Karin & Frida