Klockan är 9.00 fredagen den 22 april och vi befinner oss på Linköpings universitet. Det är äntligen dags att träffas fysiskt för första gången i forskargruppen. Under dagen analyserande och diskuterade vi inspelat material som vi inte kunnat visa varandra i de digitala mötena på grund av GDPR.
Digitala möten i all dess ära! Tänk vilken tur att de finns och att vi kunnat träffats digitalt under denna pandemitid. Vi har sparat så mycket tid på att träffas digitalt, inget mellansnack inga långa fikaraster eller luncher som drar ut på tiden, vi har verkligen arbetar intensivt och fokuserat.
Men att få träffas fysisk, det var så spännande, och fantastiskt givande. Samtal som går in i varandra och alla dessa mellanmänskliga möten. Det händer något i det fysiska mötet. Precis som för barnet. Att ingå i ett socialt sammanhang att få använda alla våra språkresurser för att kommunicera det utvecklar oss både socialt och kognitivt.
Nu är vi inne i vårt analysarbete kring den viktiga leken som en språkutvecklande arena för flerspråkiga barn. Precis tidigare forskning visar har vi i våra analyser kommit fram till ”att leken har en språkande kapacitet, men det krävs ändå att barnen har tillägnat sig ett visst mått av språklig kunskap för att leken ska bli språkligt främjande.” (Norling och Lillvist, 2016). Det är viktigt att barnen får pedagogernas stöd för att komma in i leken när andraspråket fortfarande är begränsat. Björk-Willén (2018) menar att förskolepersonalen kan nyttja den potentiella leken för att stödja barns språkutveckling i det svenska språket.
Vi i forskargruppen upplever att vi utvecklats under resans gång, från att möjligen varit mer avvaktande och instämmande till att våga utmana varandra mer vilket lett till fördjupade diskussioner och framsteg.
Det var en givande, lärorik och inte minst en trevlig fredag!
/ Vid pennan Gordana och Åsa